Det går fortfarande bra med GI. -1.6 kg på 7 dagar är inte illa pinkat! Hoppas kroppen inte får för sig att stanna av nu utan fortsätter neråt i lagom takt. Skulle jag gå ner ca 0.5 kg i veckan skulle jag nå mitt mål ganska snabbt faktiskt! Innan Brasilien i alla fall! :-) Jag har bara 1,5 kg kvar till mitt slutmål som jag hade från början, dvs -20 kg.

Det är helt ofattbart att jag lyckats gå ner så mycket. Kan inte tjata om det nog ofta... för jag fattar det inte själv! Nu tänker jag satsa på ungefär -25 kg. Således har jag 6.5 kg kvar. Sedan är det nog bra. Får väl se hur man ser ut i kroppen efter det och hur man trivs med sig själv. Efter det skulle jag faktiskt kunna gå ner i vikt ännu mer utan att hamna under 20 på BMI-skalan. Men, lite kött på benen vill jag faktiskt ha kvar. Huvudsaken det är ett fast hull ;-)

Nu ska vi köra en tv-bänk hem till Jens mamma!

Cheerio!

-1 kg sedan i söndags.... :-P Det är inte så man tror det förstås. Totalt -18 kg sedan i slutet på september 2007! Blir det -20 på ett år kommer jag vara strålande glad! :-D Och ja, jag är fortfarande medveten om att man tappar mycket vätska när man rivstartar med GI. Men som sagt - det är roligt att se siffrorna minska på vågen!

Jag fick även köpa Linnéas träningskort billigt så nu blir det träning för hela slanten!! Längtar!!!

Bara man kommer igång igen så går allt helt plötsligt som smort. Började ju i söndags och idag är således dag nummer tre i ordningen. Och jag känner mig riktigt peppad! Att vågen visar snälla siffror är ju inte fy skam förstås(-0.5 kg för att vara exakt). Det bästa är dock att jag redan börjat tappa intresset för sötsaker. Okej, visst är jag fortfarande sugen sådär efter maten ni vet. Men nu orkar jag uthärda! Känns jävligt bra faktiskt.

För att öka motivationen ytterligare (har inte med träning/kost att göra egentligen) så har jag skaffat mig en ny "vän". Mer om det i senare inlägg! ;-)

Och idag blir det shopping!! Eller ja, ett försök i alla fall. Brukar ju sluta med att jag blir besviken över att jag aldrig hittar några kläder som jag gillar ändå. Men vad vet man, kanske blir en fullträff idag och jag hittar massor som jag vill ha!

Förresten är det första dagen med GI igen. Idag börjar mitt sockerförbud! Frukostäggen kokar på plattan och jag ska ta och fixa lite grönt te också. Det blir bra det här. Nu måste jag som sagt bara fixa träningskort så jag kan svettas bort kilona och vara smashing på stranden i Brasilien! Det är väl ett ganska långsiktigt mål va? Satsar på att gå ner cirka 6-7 kilo tills dess. Mer blir nog svårt på 3.5 månader med tanke på att viktminskningen bara går långsammare ju mindre man behöver gå ner. Vi får se hur det går helt enkelt. Men från och med nu är det "hälsohitler" som regerar igen ;-)

Mätte mig nu på morgonen, men kunde inte väga mig för vågen har slut på batterier så jag vet inte min exakta vikt. Däremot vet jag att det inte är någon direkt nedgång, eller uppgång så med den vetskapen är jag nöjd över måtten som jag ska redovisa nu! Förutom en liten detalj, men det kan ni räkna ut själva ;-P

Midja: -1 cm (-19 cm)
Mage: +2cm (- 17 cm)
Under bröst: -1 cm (-11 cm)
Lår: -2 cm (-7.5 cm x2)
Vader: VÄ -1 cm HÖ -0.5 cm  (-2 cm resp. -1.5 cm)

Som sagt. Plusset där på måttet runt magen var ju inte så kul... Men men, det är väl dags att börja med lite situps igen :-P

... skulle jag ha registrerat förra veckan men jag glömde bort att göra det i onsdags och sedan var vi ju i Sundsvall! Ska ta och fixa det under veckan så får vi se om det blivit några centimeter mindre, eller (ve och fasa) mer (?!!). Vikten står nog still men största sannolikhet, eller jag vet att så är fallet men måtten kan bli intressanta!

Nu ska vi fara iväg en sväng.

Hörs! =)

Jag blir en aning irriterad på de som skriver/säger att de som medvetet går ner i vikt (banta för er som vill använda den benämningen) inte kan acceptera sig själv och avskyr sin kropp. Jag förstår poängen och grundtanken, men ofta drar dessa människor alla oss "bantare" över en kam. Att vi är svaga människor som faller för grupptrycket.

Jag hatar inte min kropp och känner mig inte som en svag människa. Det finns vissa saker jag gillar mer och andra mindre men jag avskyr den inte. Nuförtiden ser jag på min kropp som en slags formbar massa. Nu har jag fokus på att skulptera min kropp på ett sätt, men blir det inte så, så kommer jag inte hata mig själv bara för det.

Jag tycker inte jag är äcklig eller ful nu (även om man har fuldagar ibland... det har väl de flesta). Men överlag gillar jag mig själv. När jag vägde mer hatade jag inte heller. Men jag trivdes ändå inte. Därför valde jag att dels börja träna och dels sluta äta så mycket socker för jag var ständigt trött i princip - sedan började kilona trilla "av sig själv". Är det då meningen att jag skall vara sådär tjock i så fall? Skall jag då sträva efter att hålla vikten "bara för att".

Givetvis skall alla få vara som de vill och media har målat upp en störd bild av tjocka människor och allt vad det innebär - diskriminering etc. Vilket jag skrivit om tidigare. Man kan babbla om det i evigheter. Ni vet vad jag menar.

Men vad fan, om nu jag har möjligheten att välja hur min kropp ska se ut och (till viss del) hur mycket jag skall väga så låt mig göra det valet då! Jag vill inte ha några påhopp om hur svag och självhatande jag är liksom tjocka människor inte vill ha påhopp om att de är dumma eller lata.

Det här är utifrån mina erfarenheter och många har säkert olika upplevelser. Dessutom spelar det såklart in hur man uppfattar saker och ting, hur man läser av olika situationer. Men det jag tänkte skriva lite om är hur jag blivit bemött, både som tjock och mindre tjock. Varning för långt inlägg med andra ord!

När jag gick upp 20 kg var inte mitt självförtroende på topp direkt. Har man haft ungefär samma kroppsform sedan gymnasiet så är det en aning svårt att man efter bara 1 år väger bra mycket mer och ser annorlunda ut. Jag accepterade väl mig själv delvis ganska snabbt. Det var bara att inse att såhär ser jag ut nu - gör något utav det. Grejen var väl den att många andra människor inte accepterade mig och min kroppshydda.

Butiksbiträden kom inte fram för att fråga om jag behövde hjälp i klädaffärer, och när man frågade något var de ganska avigt inställda ungefär som att de tänkte att det inte fanns några kläder för mig där ändå så det var ju ingen mening att hjälpa till. Skall givetvis inte dra alla över en kam men med jämna mellanrum hände det. Inte så roligt.

En annan sak jag har tänkt på är arbetssökarsituationer. Jag skickade ibland med foto men blev aldrig uppringd. Det här är förstås bara spekulationer från min sida, men när jag skickar med foton på mig själv idag så ringer det betydligt fler och verkar intresserade och frågar en del om mig. Som sagt bara antaganden från min sida, men det skulle fasen inte förvåna mig om mitt utseende spelat roll!

Jag var inte gigantisk när jag var som tjockast men väl tilltagen om man säger så. Märkte oftare än tidigare att folk tittade på mig när jag gick på stan, i kön till kiosken eller när jag handlade på ICA. Många gånger inbillar man sig förstås att folk tittar på en pga. att man är tjock för att man tänker mer i de banorna själv. Men det var faktiskt fler som glodde än tidigare. Nu är det inte alls lika mycket människor som kollar på mig längre. Jag hade ju inte mer framtädande klädstil eller så förut utan klär mig ju ungefär likadant.

En annan sak är att folk tar mer kontakt nu än tidigare. När jag t.ex handlar mat eller kläder kan biträdet börja småprata, tipsa om grejer eller bara vara allmänt trevlig. Jag tror inte det beror på att jag förändrats som person. För jag är inte en så öppen person när jag är ute och shoppar. Jag säger väl oftast hej, tack och hej då på sin höjd när jag handlar och söker inte samtalsämnen med främlingar. Förut hejade knappt biträden på mig när jag kom med mina varor till kassan t.ex.

Det är såhär i samhället idag. Att överviktiga behandlas annorlunda jämfört med smala/normalviktiga. Jag klassas inte som normalviktig nu heller eftersom jag har ett BMI över 25 men jag tycker att jag blir bättre behandlad nu än förut. Och då syftar jag alltså främst på service i form av butiker och restauranger. Men bemötandet i allmänhet har blivit bättre.

Inställningen till överviktiga människor är helt åt pipsvängen enligt min mening. Man har ju blivit matad av media och genom vänner/familj/bekanta att tjocka människor är ohälsosamma och lata för annars skulle man väl inte vara tjock. Men det kan man visst vara och man behöver inte alls vara ohälsosam bara för att man bär på 10-20 extrakilon.

Jag ska inte heller sticka under stol med att jag själv haft elaka tankar om tjocka människor. Det var många gånger jag tänkte att den där borde inte äta plusmeny eller dricka läsk då jag jobbade på McD exempelvis (för sisådär 6-7 år sedan förvisso). Många gånger har JAG suttit på stan och glott efter en överviktig person och tänkt att "sådär ska jag aldrig bli, fan vad vidrigt". Så jag vet att folk tänker så, och många har säkert tänkt så om mig med när jag gått genom stan och varit sådär "vidrig" som jag aldrig skulle bli. Jag får väl försvara mig med att jag vet bättre nu när jag är lite äldre och har varit på "båda sidorna".

Vi behöver ändra inställning till vikt, det är ju helt solklart. Alla borde accepteras - tjock som smal. Man ska inte som tjock behöva bemötas av snorkiga expiditer och fördömande blickar från andra människor på gatan. Inte som jättesmal heller såklart. Vi behöver mer kött på benen (för att vara lite vitsig) när det gäller information kring vikt och hälsa.

LÄSTIPS:
Fettpaniken
Peta inte i maten

Det kanske kan tyckas vara lite hyckleri att sitta och skriva att alla borde accepteras och sedan själv syssla med viktminskning. Men jag gör det här för min egen skull, inte för att andra ska acceptera mig. Jag vill ha en stark kropp, vilket jag inte hade när jag var 15 kilo tyngre. Det är viktigt att komma ihåg det vad man än gör tycker jag. Att man skall må bra av hur man väljer att leva. Trivs man med att vara tjock ska man vara det. Trivs man bättre som 5, 10 eller 20 kilo smalare skall man vara det.

Läste jus om några kost/träningsexperters vanor på Aftonbladet. Intressant och jag gillar nog Blossoms svar på frågan om hur man skall komma igång med bättre kost och träningsvanor:

– Sluta dalta med dig själv. Kan du inte lägga ner tid på träning och kost då kan du lika gärna hoppa över. Man måste avsätta lite tid och kämpa sig iväg, men när man väl fått in rutinerna känns det inte lika tungt.

Samt även detta citat:

– Du måste vilja, ingenting är gratis.

Kan inte annat än hålla med. Just do it säger jag bara. Man kan inte hålla på och skylla på saker som tidsbrist och annat jämt. Visst, ibland har man inte tid. Men nog har de flesta tid att träna 1-2 timmar i veckan i alla fall. Minst. Man blir inte mer vältränad och får bättre matvanor av att komma med undanflykter jämt och ständigt.

Själv känner jag att jag borde göra ännu lite extra för att nå dit jag vill. Känns inte riktigt optimalt så som det är nu även fast jag faktiskt gör bra ifrån mig och har varit ganska duktig nu sedan nyår med några fallgropar här och där men det måste man ju ha ibland så man kan komma tillbaka med ny energi. Huvudsaken de där fallgroparna inte blir till månader så man går upp allt man gått ner!

Man måste lära sig hitta sin väg. Men i början är det viktigt att ge sig på att det SKA gå. Det får inte finnas några andra möjligheter än att det ska fungera. Ställ in siktet på framgång helt enkelt! Då lyckas man också. Som jag har gjort och kommer göra!

Har ni läst om Joanna som gått ner 80 kg i vikt?! Hon är helt otrolig och jag är väldigt imponerad av hennes insats. Har läst om henne en del på Viktklubb eftersom jag själv är medlem där. Och hennes egna webbsida Livsvinst är också rolig att läsa på. Rolig och framförallt motiverande för mig.

När jag läser om människor som Joanna så tänker jag att kan de gå ner så mycket kan väl jag gå ner också. Så tänkte jag när jag började och har lyckats med -16 kg ungefär. Målet jag har framför mig är -20 kg. En fjärdedel av vad Joanna lyckats gå ner. Nog fasen ska det gå.

Kan hon så kan JAG! :-)

Började köra low carb/GI igen i måndags ju. Och hittills har det gått riktigt bra faktiskt. Jag sa ju att jag skulle trappa ner med kolhydraterna stegvis men jag har knappt ätit några "farliga". I måndags åt jag smörgås på kvällen, och i tisdags med. Men det gjorde ju inte så mycket. Havregrynsgröt åt jag till frulle igår men det gjorde ju inte heller så mycket. På det stora hela är det väldigt lite kolhydrater. Eller ja, visst får man i sig ändå via t.ex grönsaker etc så hjärnan går det ingen nöd på i alla fall :-P

Känner mig nöjd!

Igår när jag gick på affärern hade jag tankar på mörk choklad även, men jag köpte som sagt jordgubbar och melon istället! :-) Men visst, lite sug sitter i. Men det brukar ju försvinna relativt snabbt när man äter såhär.

Imorrn får vi se vad vågen säger. Väger mig så tidigt på morgonen dock så jag vet inte om det blir en rättvis bild. Jag väger vanligtvis några hekto mer tidigt på morgonen än vad jag gör t.ex vid 9.00. Men vi ser väl!

Jag har inte mätt kroppen sedan i slutet på april. Mest för att jag slarvat så mycket så jag antar att måtten ökat med någon centimeter. Det känns så i alla fall, även fast det inte märks på kläder och så. Jag gick ju upp i vikt under Greklandsvistelsen men har sedan dess legat ganska stilla, plus/minus något kilo. Viktmässigt ligger jag nu runt -16 kg. Just innan Grekland låg jag ju på -19 kg! Mycket är nog för att jag äter ganska fritt nu. Kolhydraterna flödar här hemma. Och, let's face it - man blir inte smal av Ben and Jerrys, hamburgare och smågodis.

Därför är min plan nu att försöka köra på och se vart det bär. Om en månad skall jag mäta mig igen och se om jag ligger kvar på samma som i april eller om jag minskat ytterligare. Eller om jag ökat ännu mer (förhoppningsvis inte).

Så planen ser ut ungefär såhär:

• Stegvis minska på kolhydraterna igen. Dock försöka hålla mig till havregrynsgröt på morgonen
• Hålla igång så mycket jag kan. Fixa cykeln så jag kan cykla till och från jobbet t.ex. Det ger ju i alla fall över 1 mil om dagen. Får hoppas på ett regnfritt juli! ;-)

Kort och koncist, eller hur! Jag vill ta de sista kilona nu. Jag vet ju att jag kan!

Jens skall resa bort till veckan, först en träff med sina kollegor i Stockholm och sedan en sväng till Trollhättan och Göteborg för att hälsa på familj. Bra för mig eftersom jag då kan köra på med "min" mat utan att behöva frestas av hans onyttigheter :-P Då kanske jag lättare kommer upp på banan igen.

Okej. Nu kör vi igen!

Skall bege oss ut för att handla hem lite mat hade vi tänkt. Hatar fasen att handla mat, kommer oftast hem med något som jag inte "borde" äta. Imorgon är det vardag igen och det är dags att jag tar tag i träning och mat på allvar. Främst maten. Men det känns så segt just nu och svårt och omotiverat. Men man får ta små steg i taget så går det bra i slutändan. Det är mycket lättare att vara diciplinerad på vintern! Nu vill man mest vara ute och slappa, äta glass, grilla och dricka öl. Ingen hit för midjemåttet alltså.

Innan sommaren är slut har jag dock som mål att vara 4-5 kg lättare än nu samt orka springa en mil, som jag skrivit om innan. Orkar jag med 8 km lär jag nog också vara nöjd. Men för att orka det krävs träning och då är vi återigen tillbaka på rutan där jag säger att jag måste ta tag i det! Jag rör mig ju en del, bara det att det inte är tillräckligt.

Det vill säga, den energi kroppen förbrukar i vila. Jag har räknat ut mitt ungefärliga BEE med hjälp av en ekvation. Nämligen Harris & Benedict ekvationen:

Kvinnor: 655.1 + (9.563 x kg) + (1.850 x cm) - (4.676 x ålder)

Män: 66.5 + (13.75 x kg) + (5.003 x cm) - (6.775 x ålder)

Jag fick ett tal runt 1500 kcal per dag. För att räkna ut ungefär hur mycket man förbrukar under en dag skall man ta siffran man räknar ut gånger 1.2 till 2.0. Se här för att räkna ut vad just du skall räkna med.

Till sist fick jag ett energibehov runt 2000. Det är vad jag gör av med per dag alltså och så mycket kan jag äta utan att gå upp eller ner i vikt. För att minska 0.5 kg/veckan i vikt skall man plocka bort 500 kcal. Alltså jag skall äta ca 1500 kcal om dagen för att gå ner i vikt. Det handlar om att ligga på underskott. Så äter jag över 2000 kcal varje dag får jag räkna med att gå upp några gram. Visserligen krävs det ca 7000 extrakalorier för att man ska gå upp ett kilo i fett.

Låter enkelt va? Det är det inte. Det är en hel vetenskap att räkna kalorier och framför allt välja rätt kalorier!

Och nu ska jag börja på allvar. 2 veckor till midsommar och de ska bli hårda. Kanske inte stenhårda som var min plan tidigare. Men det ska fanimej bli diciplin igen. Slarvar så förbannat mycket hela tiden. Fortsätter jag såhär kommer jag ju gå upp allt igen. Och det vill jag ju verkligen inte.

Nej. Inget snask denna vecka, så får vi se om jag klarar en vecka till efter det! :-)

Mulet, tråkigt väder här idag. Och det verkar ha regnat tidigare. Jaja, kan ju inte vara sol jämt!

... när man kan sova till halv elva på dagarna. Ni som var med tidigare i vår/vinter vet ju hur duktig jag var där ett tag! Vaknade halv åtta varje dag, av mig själv, klev upp och gjorde bloggdesigns bland annat, åt duktigt och motionerade. Måste komma in i ett sånt flyt igen! Trivdes så bra med mig själv då.

Jaja, träningskläderna är på men först ska jag äta frukost och smälta den lite innan jag ger mig ut på en joggingrunda. Lär nog köra intervaller. Orkar antagligen inte springa så länge nu när det var så längesedan jag joggade. Blir en liten omstart idag helt enkelt. Med det mesta. Imorgon ska jag bannemig vara uppe tidigt!

Som ni vet har jag gått ner större delen av min övervikt under de senaste månaderna. Jag är nästan tillbaka på vikten jag hade innan jag flyttade till Umeå. Det känns bra, mycket bra till och med! Det skiljer kanske något kilo eller så. Jag vet inte exakt.

Motivationen är som bekant inte på topp hos mig för tillfället. Jag tror mycket beror på resan, att jag redan trappat ner och inte orkar vara så duktig som jag borde vara. Jag borde hålla ut ända till slutet (dvs torsdag). Men jag blir lat och tänker att jag kan ta igen det när jag kommer hem. Och det mina vänner, tänker jag göra också. När jag kommer hem ska jag köra på som aldrig förr. Joggingen ska jag ta upp ordentligt och satsa på att orka springa åtminstone 6-7 km innan sommaren än slut. För 5 km-målet har jag ju redan uppnått, tidigare än jag någonsin kunde ana. Vem vet. Jag kanske tar milen innan det är färdigt ;-)

Matmässigt har det ju också varit sådär kan man väl säga. Senast igår åt vi chips och godis. Och innan dess har det blivit en del slarv med för mycket bröd och annan skit. Men det ska det också bli ändring på sedan då jag kommer hem igen.

Under resan kommer jag med största sannolikhet gå upp åtminstone 1 kilo. Säkert mer. Men efter det skall jag sätta ett nytt viktmål hade jag tänkt. Någonstans mellan 5-7 kg lär det hamna på, beroende på viktuppgång eller ej :-P Sedan kommer jag nog vara nöjd skulle jag tro.

Vi ser väl, som jag brukar säga.

Jag provade mina skinnyjeans förra veckan. Jag fick igen dem! Nog för att bilringarna väller över men de gick att knäppa! Det om något borde väl motivera mig till att ta de sista kilona. Så jag kan svassa runt i dem i höst!

En ny studie visar på att snabba kolhydrater ger ökad risk för bröstcancer. Ni kan själva klicka er vidare till studien från min länk. Jag vet inte... men jag håller mig nog till de långsamma kollisarna om jag skall äta några överhuvudtaget.

En annan mer glädjande sak är väl att svenska folket äntligen börjar inse nackdelarna med lightprodukterna! Läs artikeln här! Visst är mina läsare också så pass smarta att ni inte äter light i stor utsträckning mer? ;-) Tänk vad mycket skit ni får i er via tillsatserna. Och inte smakar det gott heller. Jag menar, varför tror ni light är just light. Just det - kemikalier.

Jag själv är väl ett gott exempel på att fett inte är farligt med tanke på min viktnedgång när jag bytte ut light mot fetare produkter. En annan grej jag har märkt med ny kost är nämligen att jag är mindre allergisk. Knäppt va, men glad är jag för det.

Ja på det här med träning, mat och vikt alltså. Samtidigt som jag i ena studen känner mig peppad på att nå mitt mål så är jag sjukt otålig. Jag vill vara klar NU och inte till t.ex julafton.

Det är få kilon jag "måste" gå ner. Jag måste ingenting egentligen, men jag har ju ställt in mig på ett mål och då vill jag nå det. Målet är normalt BMI på exakt 25.0. Blir det lite till är det bara en bonus. Jag vill inte vara skitsmal, för min kropp skulle verkligen inte passa i det. Men jag vill slippa valkarna på ryggen och att mina lår nuddar i varandra så jag får fucking skavsår när jag går barbent under kjol. För så är det när man har tjocka lår! Så lårens omkrets får gärna minska några centimeter till så jag slipper det.

Som sagt, få kilon kvar. Kanske 5 kg eller 6. Men det går ju så seeeeegt nu. Det var roligare från början när allt rann av en utan större problem. Eller... det har inte varit som en barnlek det här. Det har varit ett gäng tårar och en hel massa svett. :-P Men överlag har det ju faktiskt varit ganska lyckat. I fall där jag gått in för det ordentligt. Dvs från 1 januari fram till nu.

Sedan tänker jag ganska mycket på det här med vad som ska hända sen. När jag nått mitt mål - kommer jag vara nöjd? Jag vet inte. Det är säkert lätt att fortsätta även fast man inte behöver. Lätt att klanka ner på sig själv även fast man gjort en sjukt stor resa redan.

Å andra sidan har jag aldrig varit en sådan som är sådär jättefixerad vid mat och träning utan haft en normal syn på det. Jag är dock ganska bekväm (eller lat om ni vill kalla det så) av mig, därav den stora viktuppgången på 20 kg. Så det är nog större risk att jag faller tillbaka i gamla mönster, än att jag faller ner i någon form av ätstörning. Men jag vet ju ungefär hur mycket jag ska träna för att hålla vikten på ungefär samma nivå hela tiden, plus/minus något kilo. Jag lyckades ju med det under ett helt år innan jag började gå ner i vikt så nog kommer jag klara det igen.

Men jag tror det är lätt hänt - att man blir för fixerad när man håller på under lång tid och reglerar sina matvanor och sitt intag. Men jag vet inte? Ni som känner mig hade nog sagt något om jag hade verkat störd va? :-P

Det löser sig - sa kärringen som sket i vasken