En smula less, men med viljan kvar
Det är få kilon jag "måste" gå ner. Jag måste ingenting egentligen, men jag har ju ställt in mig på ett mål och då vill jag nå det. Målet är normalt BMI på exakt 25.0. Blir det lite till är det bara en bonus. Jag vill inte vara skitsmal, för min kropp skulle verkligen inte passa i det. Men jag vill slippa valkarna på ryggen och att mina lår nuddar i varandra så jag får fucking skavsår när jag går barbent under kjol. För så är det när man har tjocka lår! Så lårens omkrets får gärna minska några centimeter till så jag slipper det.
Som sagt, få kilon kvar. Kanske 5 kg eller 6. Men det går ju så seeeeegt nu. Det var roligare från början när allt rann av en utan större problem. Eller... det har inte varit som en barnlek det här. Det har varit ett gäng tårar och en hel massa svett. :-P Men överlag har det ju faktiskt varit ganska lyckat. I fall där jag gått in för det ordentligt. Dvs från 1 januari fram till nu.
Sedan tänker jag ganska mycket på det här med vad som ska hända sen. När jag nått mitt mål - kommer jag vara nöjd? Jag vet inte. Det är säkert lätt att fortsätta även fast man inte behöver. Lätt att klanka ner på sig själv även fast man gjort en sjukt stor resa redan.
Å andra sidan har jag aldrig varit en sådan som är sådär jättefixerad vid mat och träning utan haft en normal syn på det. Jag är dock ganska bekväm (eller lat om ni vill kalla det så) av mig, därav den stora viktuppgången på 20 kg. Så det är nog större risk att jag faller tillbaka i gamla mönster, än att jag faller ner i någon form av ätstörning. Men jag vet ju ungefär hur mycket jag ska träna för att hålla vikten på ungefär samma nivå hela tiden, plus/minus något kilo. Jag lyckades ju med det under ett helt år innan jag började gå ner i vikt så nog kommer jag klara det igen.
Men jag tror det är lätt hänt - att man blir för fixerad när man håller på under lång tid och reglerar sina matvanor och sitt intag. Men jag vet inte? Ni som känner mig hade nog sagt något om jag hade verkat störd va? :-P
Det löser sig - sa kärringen som sket i vasken
Mm är svårt att någonsin känna sig helt nöjd tror jag. Når man ett mål sätter man upp ett nytt osv. Vad jobbigt det ska vara, att man aldrig kan känna sig nöjd och tillfreds med sig själv och det man har.
Till något annat, tänkte tipsa om en parfym jag köpte häromdagen, luktar verkligen sommar och jättefräscht! Moschino, Hippy Fizz!
Du man blir dessvärre aldrig nöjd. Jag dras med 7 extra kilon å nu när jag tänker på det så inser jag att INGET kommer ändras när jag går ner dom [för det ska jag], jag kommer väga inom ett normalt BMI men jag kommer ju såklart vilja bli mindre ändå. Sjukt men sant.
oh jisses vad jag blev inspererad och peppad nu!
Jag har alltid varit lite överviktig och känner hela tiden att iaf 5 kg skulle behöva åka bort. Men efter några veckors hårt arbete faller jag alltid tillbaka, och så får man börja om igen..
Har du några bra tips och trix till mig? :)
Ha det så bra!/emma
