Den frågan har jag ställt mig själv många gånger ska ni veta. Från början inbillade jag mig att jag kunde bli sjuk eller få diabetes om jag fortsatte såhär. Det kanske jag hade kunnat få också. För jag var stillasittande, åt fel mat och festade rätt ofta. Hade det fortsatt år efter år så vet man ju aldrig.

Hösten 2006 började jag träna regelbundet och under våren och sommaren 2007 blev jag mer medveten om hälsoaspekterna vid övervikt. Det är inte så farligt man kan tro att vara överviktig. Bara man sköter sin kost bra och tränar regelbundet. Nu tänker ni kanske att man borde gå ner i vikt automatiskt bara för att man äter nyttigt och tränar. Men så är det inte för alla, långt ifrån. En del kan förbli tjocka och ändå vara aktiva och hälsomsamma. Man blir inte automatiskt sjuk bara för att man väger 10, 15 eller 20 kilo för mycket.

Hur som helst, jag var trots allt nöjd över mig själv och min träning under den här perioden. Jag gick inte ner i vikt nämnvärt trots att jag skötte mig rätt bra. Men jag hade som sagt fakta i ryggen så jag kände inte att jag var tvungen att "banta" bara för att Aftonbladet och Anna Skipper sade att man måste det.

Det här förändrades dock nu under hösten 2007. Jag kände mer och mer att de här 20 överviktskilona (ja det är så många!) jag samlat på mig inte var "jag". Det kanske låter konstigt. Men jag har alltid legat relativt stabilt på en och samma vikt sedan jag var 18 i princip, kanske några kilo upp eller ner. Sedan small det bara till och jag gick upp massor på väldigt kort tid. Jag har alltså ätit mig till den här övervikten och det ligger inget annat bakom. Jag har ätit för att det är gott, och för att alla andra ätit. Att ha en godisälskande sambo är inte så lätt :-) Inget känsloätande eller belöningsätande alltså. Bara ren och sker lathet kombinerat med för mycket av det goda.

Därför vill jag nu som sagt gå ner de här kilona och hitta tillbaka till mitt "rätta jag". Och jag ska inte sticka under stol med att jag vill känna mig snyggare. Jag kan känna mig fin nu också, men inte alls på samma sätt som förut. Innan den här kraftiga viktuppgången var jag inte direkt "smal" heller, det vet ni som känner mig. Men jag trivdes och det är huvudsaken. Jag vill hitta tillbaka till en kropp som jag kan trivas med varje dag, inte bara ibland. Och jag har börjat hitta tillbaka till den känslan lite oftare nu i alla fall och det känns toppen.

Positiva saker på vägen är att jag kan och vill motionera regelbundet, att jag sover bättre utan lika mycket socker i min kost (trots att jag har en perion nu av sömnsvårigheter) och att jag har bättre tankar kring hälsa och kropp. Allt det här går ändå före själva förlusten av kilon. Kilona är en morot som givetvis spelar roll, annars skulle jag inte ens väga mig. Men mitt beteende och förhållande till träning och mat är viktigare för framtiden än vad vågens siffror säger mig.

Man kanske skulle kunna sammanfatta det hela med ett ord egentligen: Välbefinnande. Det är det viktiga för mig.

Det är faktiskt sjukt fint väder. Sådär soligt så det sticker i ögonen när man är ute, ni vet. Härligt. Borde bege mig utanför dörren en stund idag för att få lite sol i ansiktet.

Det blir i alla fall Powerstrike sedan! Det blir härligt. Slå och sparka ut lite aggression, hehe. Satt igår medan jag fixade bloggen och funderade på delmål i den här viktjakten jag håller på med. I slutet på september bestämde jag mig för att gå ner ca 15 kg till maj/juni ungefär. Lagom till sommaren liksom. Nu är det mars och jag har gått ner 9 kg eftersom jag surt nog gått upp 1 kg på sista tiden. -10 kg var ju en så jämn och fin siffra... :-P. Inget jättestort ras på 5 månader alltså. Men en rätt bra takt. Det känns som jag kommer kunna hålla vikten. Jag höll ju faktiskt vikten ett helt år innan jag började gå ner kilona. Jag vet hur jag ska beté mig för att inte gå upp igen.

Hur som helst, för att nå mitt mål måste jag alltså ner 6 kg till. Frågan är om det går. Så segt som det har varit nu den senaste månaden? Men om jag ligger på rätt hårt så är det ju inte omöjligt! Jag ska gå in för det men försöka att inte bli besviken om jag inte skulle lyckas. Det är ju det som är risken med att sätta upp sådana där mål, man blir ledsen om man "bara" går ner hälften så mycket. Men nej. För går jag bara ner 3 kg till innebär det ändå att jag har gått ner 12 kg. Fatta hur tungt det är!

Ja så får det bli. -6 kg till, låt oss säga 1 juni! Vem vet, det kanske bara rasslar till. ;-)

Jag skall försöka göra en matplan för den här veckan. Då blir det nog enklare att inte sväva ut i kolhydratsträsket. Skall sätta mig med mina receptböcker nu strax och skriva upp! Sedan är det bara att fara och handla. Nu när vi har bil kan vi ju faktiskt storhandla utan att det känns jobbigt att kånka kassar på bussen.

Träningen då? Med största sannolikhet blir det Powerstrike med Linnéa imorrn igen. Sedan har jag också lagt in Body Attack i träningsdagboken. Ska försöka få med mig nåt sällskap på det också! I övrigt vet jag inte riktigt. Skall träna en gång till i alla fall. Men vad, är frågan! Kanske ska klämma in några minuters crosstrainer också. Det var längesen!

Satt och kikade lite på mina kroppsmått nyss. Och inser att jag har ju minskat en del i alla fall. Vågar (töntig som jag är) inte skriva ut mina mått men jag kan ju i alla fall skriva ut hur många centimeter som försvunnit på sedan november 2006.

Det var då jag mätte första gången. Men jag tog ju förvisso inte tag i det här på riktigt förrän i slutet på september 2007. Så det mesta har väl försvunnit mellan september-25 januari skulle jag tro. I samband med viktminskningen. Det har ju inte gått så superfort, men ändock! Here it goes.

Mått från 25/1 2008:
Midjemått: -10 cm
Mage (runt naveln): -8 cm
Under bröst: -5 cm
Lår: -2.5 cm x2
Vader: i princip oförändrat. Kanske några milimeter hit eller dit.
Summa: -28 cm

Det är dags att mäta sig igen snart! Men jag tror jag väntar till 1 mars eller så! Målet är att förlora mellan 12-15 cm till i midjan innan jag hade tänkt ge mig (oavsett vikt). Det behövs! Men vad "slutresultatet" blir, det vet jag inte :-) Kanske mer, kanske mindre.

Jag har insett att jag inte kan ha någonting "gott" hemma för jag äter av det om det finns. Även fast jag inte tycker det är speciellt gott så trycker jag in i käften per automatik. Det är ungefär det jag har gjort i helgen! Har inte tänkt efter ett dugg utan bara gett efter för sockrets kraft. Det hela började på Alla Hjärtans Dag och sedan barkade det utför. Det har väl lite att göra med den där ökända röda veckan också. Jag har så svårt att stå emot då...

Tänkte eventuellt sätta upp några nya delmål nu till veckan istället för det känns ju som jag sabbat det jag bestämde sist. Men men, vi får se. Eller helt enkelt försöka komma upp på banan igen och skärpa till mig och ta smällen när det kommer visa sig att jag inte gått ner något i vikt den 7:e mars :P För nu har jag bara gått UPP i vikt istället.

Meeen... hoppet är ju det sista som överger en. Så det är väl bara att börja om!

Kikade på en dokumentär på 4:an om en tjej som vägde över 200 kg. 19 år var hon. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns att faktiskt vara sådär stor som hon var. Jag blivit bekant med ganska mycket forskning och snack kring att man kan vara tjock och hälsosam, att det är farligare att vara för smal än för tjock osv, och det är ju faktiskt sanning. Jag kan delvis hålla med. Men, man har ju på något vis blivit sådär stor. Och vägen dit kan väl inte ha varit speciellt hälsosam, eller? Hade man levt hälsosamt så hade man väl antagligen inte blivit så stor?

Jag tyckte synd om tjejen, Bethany, ändå för uppenbarligen hade hon ju problem med mat därav hennes storlek. Hon tröståt när barnen retade henne och när tragedier inträffade. Och har man lätt för att lägga på sig så gör man ju det också, i snabb takt. Jag kan bara se på mig själv. Jag har lätt för att gå upp i vikt och skitsvårt att gå ner. Men det går ju, sakta men säkert. Men då måste jag ge järnet och inte fuska.

Men hur som helst, det där med att vara tjock och hälsosam. Ja det går. Men om man väger +150 kg och organen etc tar stryk kan man väl inte vara hälsosam längre. Om ens ben inte orkar bära en som de ska. Det går inte in i mitt huvud. För om man väger 150 kg och lever på bra och nyttig mat och rör sig regelbundet så borde det vara stor sannolikhet att man går ner i vikt. Om man inte har något fel som gör att kroppen vägrar släppa ifrån sig då förstås! Men då är man ju ändå inte hälsosam...

Jaja, dravel som inte leder någon vart kanske...

För övrigt är det mycket tjockisprogram på TV nu måste jag säga! Vill tv få svenska folket att börja banta kanske? :-P

Nu ska jag sammanfatta de här första veckorna (4,5 närmare bestämt) av Project Healtway!

Överlag tycker jag att det har gått hyfsat. Inte så bra som jag velat eftersom jag slarvat en hel del och varit sjuk så jag inte kunnat kompensera med träning. Dock har jag ju kommit igång i alla fall och har trots allt gått ner ca. 4 kg under den här tiden. Inte illa pinkat med andra ord. Men jag kan inte låta bli att tänka att det kanske hade blivit -5 kg om jag skärpt till mig. Men som sagt, man ska vara glad för det man uppnått och inte gräma sig över det man "gått miste om"! Det är bara dumt. Så bort med de tankarna.

För kommande period. Dvs 7 februari - 7 mars hade jag tänkt komma igång bättre med motionen. Försöka hålla igen så gott det går på helgerna och äta GI-kost i så stor utsträckning som det är möjligt. Ibland får/vill man ju också göra avsteg från dieten och det spelar ju inte så stor roll om det blir en eller två dagar av 30 möjliga som man svävar ut lite.

Viktmässigt vill jag gå ner 4 kg till. Det återstår att se vad det landar på förstås. Men gärna lika mycket till! :-)

Nu kör vi!

Ny vecka imorgon igen, inte allt för överraskande! Måndagar är ju som bekant allt som oftast lite av en nystart. Och samma för mig. Den här veckan hoppas jag på följande vad gällande "projektet":

• Gå ett par promenader
• Träna åtminstone två gånger
• laga goda och nyttiga GI-måltider och inget annat får slinka ner!!

Tre saker, inte många med andra ord. Men en aning krångliga att följa upp. Känner att motivationen verkligen lackar nu tack vare den senaste veckan. Måste bli bättre med träningen, men man kan ju inte hjälpa att man blir förkyld förstås. Jag ska nog testa crosstrainern imorgon igen ändå, och se hur det går med luftvägarna. Bara till att hålla tummarna. För nu känner jag mig ändå sugen på att träna. Men det känns segt att ta sig iväg. Måste få fingrarna ur ...

på torsdag har jag hållit på i en månad med det här. Då är det dags för utvärdering av första fasen!

Och det är kallt! Riktig vinter med andra ord. Känner verkligen att jag är på bättringsvägen nu. Känner mig peppad att få börja med träningen igen och bränna massa energi (och fett!). Men jag ska skynda långsamt. Ikväll blir det som sagt en promenad och känns det bra lär jag nog gå en imorgon med.

Känner mig i alla fall nöjd över att jag inte svävat ut helt och hållet med mat och snask nu när jag varit sjuk. Det är lätt hänt i min värld att jag tycker lite för synd om mig själv och tänker att det inte gör nåt om jag äter godis fred-sönd. Men icke!

Jag har funderat lite på hur det kommer kännas när jag väl når mitt mål. Kommer det kännas tomt på nåt vis att inte ha något att kämpa för länge? I och för sig börjar ju en ny kamp då - att lära sig hålla vikten. Men det tror jag att jag kan, bara jag motionerar lagom mycket.

Jag funderar också på när jag kommer nå mitt mål. Man kanske borde sätta upp ett datum om när man ska väga x kilo mindre. Men jag är lite rätt att bli besviken om jag inte klarar det. Risk för att falla tillbaka i gamla vanor med andra ord. Så jag tar det väl lite eftersom. Jag har ju kommit en bit på vägen, men det är minst lika långt kvar så det kommer ju ta ett tag. Det sker inte på en månad eller två.

Jaja! Nog med dravel. Det löser sig så småning om! :-)

Ytterligare ett kilo har jag sagt hej då till. Kom aldrig mer igen! Nu ligger jag ett halvkilo ifrån ett av mina stora delmål, det känns bra. Får se om det är uppnått till nästa vecka då! Tänk vad lite jävlar anamma och brödförbud kan göra :-P

I övrigt har jag ett pissigt hälsotillstånd. Hostade mig som vanligt spyfärdig vid 04 imorse. Gick och la mig i soffan för att inte störa Jens allt för mycket. Kändes som hela jag skulle gå sönder när hostattackerna avlöste varandra hela tiden. Vet inte hur länge det pågick men till slut somnade jag i alla fall. För att vakna nyss, till en ny hostattack. Tar det aldrig slut? Suck. :-(

Jag är en sådan som har lite svårt att hålla mig - eller vad man ska säga. Jag är otålig. Därför har jag stigit upp på vågen alldeles för ofta den sista tiden. Inte bra. Det är lätt att stirra sig blind på den och bli förtvivlad om jag bara gått ner 2 hekto, eller ve och fasa upp! Alldeles som de där hektona gör skillnad från dag till dag? Inte direkt.

En sak har jag dock kommit till insikt med efter mina kliv upp och ner på vågen de senaste 7 dagarna. Det är att vikten verkligen varierar under en vecka. Ena dagen väger man 5 hekto mer och 2 dagar senare 7 hekto minder osv. Knäppt egentligen - fast ändå inte, det handlar ju om hur mycket man har i kroppen, om man tränat väger man mer osv.

Meeeen. Jag ska tagga ner med vågen i alla fall. Det är inte så bra att väga sig hela tiden, det är lätt att man hamnar i en ond cirkel av för hård kontroll. En gång i veckan räcker!

Trots helgens slarv, eller ja i princip hela förra veckan vart rätt slarvig egentligen. Minimalt med träning och ganska dålig kost i jämförelse med hur jag bör äta för att nå optimalt resultat. MEN vågen förvånade mig imorse trots allt. När jag trodde det skulle bli ett ganska stort plus blev det istället ett halvkilo ner. Inte så dumt.

Idag känner jag mig en aning risig. Lite trött och en aning snorig. Men så länge jag bara är snorig kan jag köra på crosstrainern! Det är värre med halsont, då är man bara dum om man tränar. Jag vet att jag har kört någon gång, trots att jag varit ansträngd i halsen eller så. Då går det fan aldrig över vill jag lova. Man får dras med det onödigt länge när man istället hade kunnat låta bli och blivit frisk på ett par dagar. Så nej, aldrig mer träning för mig när luftvägarna säger ifrån!

Idag var det nära att jag trillade dit rejält. Ingen lust att laga mat. Ja vi vet ju alla (eller i alla fall många av oss) vad det kan resultera i. Jo hämtmat. Visst blev det så också, men istället för att trycka en pizza höll jag huvudet kallt och beställde en kycklingsallad istället. Utan pasta, givetvis. Men skräpmatsdjävulen inom mig fick nästan övertaget där ett tag. Nu känns det riktigt skönt att jag inte föll för frestelsen.

Jag har en benägenhet att ge upp, eller snarare ge efter och tänka att det inte gör så mycket med lite slarv en dag, när jag uppnått bra resultat under veckan. Det är då jag måste vara hård mot mig själv och säga nej. För jag vill ju uppnå ännu bättre resultat utöver det jag redan fixat. Man vill ju inte gå ett steg tillbaka hela tiden när man kommit igång.

Jag tror det jobbiga suger efter det ena och det andra beror på den där veckan vi kvinnor har varje månad, ni vet.

Nej, nu blir det GI-efterrätt istället för meningslöst socker :-)

Har redan märkt av resultat av det här hälsoprojektet. Inte dumt alls! Energin är tillbaka, kolhydratssuget är nästan borta och julövervikten likaså. Nu är det bara att satsa resten av vintern och se vart man landar i, låt oss säga, maj månad.

Igår var dock ett litet nederlag då jag inte hade lunch med mig på skolan och var så illa tvungen att köpa något att äta. Det fick bli en veg.rätt med gratinerade grönsaker och pesto. Till det var det pasta, tyvärr. Men äta bör man och man kan ju inte vara så dum att man hoppar över mat bara för att det innehåller makaroner. Jag slevade i alla fall i mig råkosten som de laddat på rikligt med samt lämnade lite makaroner :-P

Blev ingen promenad igår heller då jag vägrade klafsa runt i slasket i 30 minuter. Men tänkte köra på Crosstrainern nu istället för att kompensera lite :-P

Det går bra nu.

Dagen har varit sådär. Eller egentligen ganska bra, men inte matmässigt då det inte blev någon riktig lunch. Trodde att vi bara skulle sitta till 13 idag så jag hade bara med mig min keso med frukt. Så när jag kom hem vid 15 var jag vrålhungrig och slängde i mig lite rester från den där mexikanska pannan jag gjorde häromdagen. Ja ett ägg åt jag också just när jag kom hem.

Annars har det ju funkat rätt bra. Promenad från skolan och sedan spinning. Spinningen var skitjobbig men trots allt kände jag mig faktiskt rätt pigg, med tanke på den usla matdagen. Det märks i alla fall tydligt hur otränad jag är. Men det ska jag försöka råda bot på. Bokade in ett BP-pass på torsdag samt Body Jam på lördag. Passar på då man har sällskap att tjitt-tjatta med före och efter. Dessutom har de massa specialpass och teknikpass nu under januari så då måste man ju passa på att gå på lite olika saker. Speciellt teknikpass på Body Pump vill jag gå på.

Nu ska jag duscha, fika lite och fixa lunch inför imorgon. Tonfisk-jox blir det. Recept kommer säkerligen senare! :-)

Då var det alltså dags. Idag börjar "mitt nya(re) liv". Jag har ju tidigare kört på GI-inspirerad kost så jag tänkte göra det den här gången med. Man får ju äta så mycket god mat :-)

Sedan skall jag också försöka komma igång med aktiviteter igen. För det har ju varit väldigt dött i över en månads tid. Men den här gången ska jag försöka satsa på att gå på gymmet och köra spinning, body pump eller body jam (eller variera med något annat) i alla fall 2 gånger i veckan till en början. Mitt största mål är fortfarande att få någon slags rutin på att gå promenader. Och ja, jag vet att det inte ger så hög puls för er som håller på med sådant. Men sen när är det dåligt med friskluft :-) Skall hur som helst försöka gå från skolan idag bland annat så får vi se hur resten av veckan blir. Crosstrainern skall också bli välanvänd har jag tänkt.

Sätter upp stora mål för mig själv känner jag och jag kanske inte lyckas med alla. Men vi får se hur det går! Och vi får se hur ofta jag uppdaterar min hälsodagbok :-) Har gjort en ny kategori om någon skulle vara intresserad att följa det här fortlöpande (hälsohitler kanske är stötande för en del så jag döpte om det... :-P)

Nu blir det äggfrukost och sedan tentaplugg.

Cheerio