Såg den där lite epa dokumentären om kvinnorna som skaffade sig dockor som var väldigt realistiskt gjorda. Andades till och med osv. Jag såg inte hela programmet men det jag såg blev jag lite äcklad av ärligt talat. Tycker det ä lite väl tokigt att exempelvis göra en avbild av sitt barnbarn, gå ut med den i barnvagn osv. Eller handla kläder för flera tusen till en samlarsak/leksak.

Hon som saknade sitt barnbarn så mycket verkade sjukt egoistisk tycker jag. Frågade till och med om inte mamman till barnet skulle lämna kvar honom i England när de skulle flytta till Nya Zeeland. Vilken mormor frågar sånt? Issues säger jag bara.

Visst, jag fattar väl att man är fäst vid barnet om man i princip uppfostrat det under mammans sjukdom... men ändå! Det är väl att gå ett steg för långt att göra sådär. Skulle tycka det var sjukt om mina föräldrar gjorde en avbild av mina ungar t.ex. Creepy...

Näe hörni.... Tycker det där är lika knäppt som de som beställer fullstora kvinnliga dockor (också sådär realistiska) och har dem som "partner" istället för en riktig människa.

De får väl göra det om de vill, det skiter jag i. Men jag tycker det är vrickat.