Kikade på en dokumentär på 4:an om en tjej som vägde över 200 kg. 19 år var hon. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns att faktiskt vara sådär stor som hon var. Jag blivit bekant med ganska mycket forskning och snack kring att man kan vara tjock och hälsosam, att det är farligare att vara för smal än för tjock osv, och det är ju faktiskt sanning. Jag kan delvis hålla med. Men, man har ju på något vis blivit sådär stor. Och vägen dit kan väl inte ha varit speciellt hälsosam, eller? Hade man levt hälsosamt så hade man väl antagligen inte blivit så stor?

Jag tyckte synd om tjejen, Bethany, ändå för uppenbarligen hade hon ju problem med mat därav hennes storlek. Hon tröståt när barnen retade henne och när tragedier inträffade. Och har man lätt för att lägga på sig så gör man ju det också, i snabb takt. Jag kan bara se på mig själv. Jag har lätt för att gå upp i vikt och skitsvårt att gå ner. Men det går ju, sakta men säkert. Men då måste jag ge järnet och inte fuska.

Men hur som helst, det där med att vara tjock och hälsosam. Ja det går. Men om man väger +150 kg och organen etc tar stryk kan man väl inte vara hälsosam längre. Om ens ben inte orkar bära en som de ska. Det går inte in i mitt huvud. För om man väger 150 kg och lever på bra och nyttig mat och rör sig regelbundet så borde det vara stor sannolikhet att man går ner i vikt. Om man inte har något fel som gör att kroppen vägrar släppa ifrån sig då förstås! Men då är man ju ändå inte hälsosam...

Jaja, dravel som inte leder någon vart kanske...

För övrigt är det mycket tjockisprogram på TV nu måste jag säga! Vill tv få svenska folket att börja banta kanske? :-P