Total tystnad från min sida, ändock inte ett ljud. Ingen fråga om varför, eller en ursäkt för klumpigt beteende, eller en undran om man blev ledsen. Inget. Visar ju bara på hur ignoranta och självupptagna andra är - att de inte ens bryr sig om någon som de känt x antal år.

Hur kan man vara en människa som tycks vilja vara någon annans vän och planera saker när man samtidigt sårar samma person, trampar på denne gång på gång och sedan inte verkar bry sig när personen i fråga inte hör av sig mer?

Fegt av mig att inte säga saker och ting rakt ut? Ja kanske, men jag orkar inte "hålla på" att skälla, förklara, för jag tror ändå det är inför döva öron.

Du förlorade mig som vän förra veckan. Men det känns nog jobbigare för mig än för dig.