Sweet! (och lite bitterhet)
Onsdag idag vilket innebär Men in Tress och Project Runway. Ungefär det enda som jag ser på, på TV med andra ord. Eller det där var väl inte riktigt sant, men det känns som jag inte följer något mer just nu.
Gick bra på arbetet idag igen, jag lär mig fasen saker och ting i rekordfart. Bra att man har tid på sig att nöta in vissa grejer innan man måste börja ta telefon.
Min fot mår fortfarande inte prima. Men det kändes i alla fall lite bättre idag att gå till och från jobbet (Även fast det tar närmare 30 min för mig att gå 2 km). Men nu ilar det en aning. Jag hoppas Voltaren-kuren gör sitt jobb och fixar till den här skiten. Vill kunna träna igen!
Förundras återigen över vilka "kompisar" man har. Om någon av mina kompisar exempelvis börjar ett nytt jobb (just det, som jag) så brukar jag fråga hur det har gått, hur det känns osv. Varför? Jo för att jag bryr mig om folk. Ibland lite för mycket tror jag. En som jag trodde brydde sig i alla fall lite har inte bemödat sig att fråga. Visst, personen kanske läser här. Men det hade varit uppskattat ändå. Blir återigen besviken och undrar för kanske 20:e gången om vi verkligen är kompisar? Eller om jag bara duger när personen i fråga måste ha hjälp med något eller beklaga sig. Jag tippar nog på det sistnämnda. För 9 ggr av 10 som jag själv beklagar sig får man knappt svar eller så får man spydiga kommentarer.
Blir arg på mig själv när jag skriver det här. Hur dum får man vara som låter sig "luras" gång på gång?
Haha, ja jävlar. Dags att skilja agnarna från vetet!
Nu, MIT och PR
Gick bra på arbetet idag igen, jag lär mig fasen saker och ting i rekordfart. Bra att man har tid på sig att nöta in vissa grejer innan man måste börja ta telefon.
Min fot mår fortfarande inte prima. Men det kändes i alla fall lite bättre idag att gå till och från jobbet (Även fast det tar närmare 30 min för mig att gå 2 km). Men nu ilar det en aning. Jag hoppas Voltaren-kuren gör sitt jobb och fixar till den här skiten. Vill kunna träna igen!
Förundras återigen över vilka "kompisar" man har. Om någon av mina kompisar exempelvis börjar ett nytt jobb (just det, som jag) så brukar jag fråga hur det har gått, hur det känns osv. Varför? Jo för att jag bryr mig om folk. Ibland lite för mycket tror jag. En som jag trodde brydde sig i alla fall lite har inte bemödat sig att fråga. Visst, personen kanske läser här. Men det hade varit uppskattat ändå. Blir återigen besviken och undrar för kanske 20:e gången om vi verkligen är kompisar? Eller om jag bara duger när personen i fråga måste ha hjälp med något eller beklaga sig. Jag tippar nog på det sistnämnda. För 9 ggr av 10 som jag själv beklagar sig får man knappt svar eller så får man spydiga kommentarer.
Blir arg på mig själv när jag skriver det här. Hur dum får man vara som låter sig "luras" gång på gång?
Haha, ja jävlar. Dags att skilja agnarna från vetet!
Nu, MIT och PR
Kommentarer
Postat av: Jenny
PR igår var rätt intressant, fast hon som åkte ut- hennes klänning tyckte jag var görvacker. :)
Det där med frånvarande vänner är en svår sak. Vissa gör som jag, sparkar bort dem, andra fortsätter att vantrivas. Sköt om dig!
Postat av: klara
Ah, såna där energisugare som inte ger nåt tillbaka är inte så mycket att hänga i granen ;/ Däremot frågar nog inte alla alltid självmant folk om såna saker om man inte vet att personen i fråga vill prata om det. Lite skumt det där men jag vet för jag har varit sån. Å knappast att jag är en blodsugarkompis :)
Trackback
