Dagens kids
Hur som helst var jag på ICA Gourmet i fredags för att köpa lite snacks till ölen som vi senare hällde i oss. När jag kommer in och skall gå genom de små grindarna som leder in till affären så står de där och blockerar. Inte en eller två utan snarare tio stycken svartklädda snorungar med randiga strumbyxor, rosa hår och ditmålade stjärnor och annat tjafs i ansiktet.
Jag rundar flocken för att kunna ta mig in i butiken och snappar upp ett och annat som de säger. De pratar om någon kille som gillar någon tjej i gänget och gaggar om det, som normala tonårstjejer alltså. Jag plockar bland varorna och när jag sedan 10 minuter senare kommer till kassan för att betala står de fortfarande kvar! Varför? Varför hänger man på ICA? Medan jag betalar och packar mina varor hör jag hur det fortfarande ältar samma ämne (förvisso inte ovanligt för tjejer) men nu har samtalet glidit in på hur samma kille (tror jag) talar om att ta livet av sig och det över MSN tydligen. Den utsatta tjejen vet inte vad hon skall göra och de andra försöker komma på smarta lösningar.
Alltså för fan. Hur seriöst vill man ta självmord om man basunerar ut det över MSN? Jag tror inte den stackars tjejen behöver oroa sig speciellt mycket. Sådant där tjafs är till 99% lösa hot för att de vill höra att de är bra och att andra vill att de skall fortsätta leva. Men alltså... är det inte lite sjukt att hålla på så? Visst, bekräftelse vill väl alla ha, men måste man lägga en sån där grej på någon annans axlar. Om man nu har det så jävligt i sitt liv, så sök hjälp, allvarligt talat! Det finns inget annat sätt. Speciellt inte att prata med sina EMO-vänner över MSN. Är man en depressiv person kanske man inte skall omge sig med människor som skär sig i armarna eller pratar om hur ledsna de är hela jävla tiden. De behöver uppenbarligen också hjälp.
Äh! Färga håret i en normal färg, sluta rita dig själv och andra som manga-fantasi-gubbar. Sluta sminka dig som du inte sett dagsljus på två år. Omge dig med lite positiva personer som inte tycker allt är skit, så ska du se att livet som i ett trollslag genast blir mycket lättare.
När jag sedan väntade på min sambo utanför ICA så stod de kvar där inne säkert 10 minuter till. Sedan gick de i samlad trupp mot Vasaplan. De liksom gled fram i sina svarta skynken till kläder och Pokémon-ryggsäckar. Redo att anfalla!
Emo's alltså... När jag var 15 hette det bara att de var lite alternativa. Nu verkar det sprida sig som en sjukdom då till och med 20+ beter sig som de var 15 fortfarande. Samma utseende, samma problem... När ska de vakna upp och inse att det inte är världen som det är fel på i alla lägen. Utan att man måste leva sitt eget liv. Bara en själv kan göra sitt eget liv bra, och mindre deppigt.
Emo's. Fy fan...
Och klarar man inte att ta itu med det själv så får man söka proffesionell hjälp. svårare än så är det faktiskt inte.
Heh, när jag var 15 fanns inte Emos alls. Fanns några depprockare och punkare... men det var det. :)
Hej! men emma! emo-killar är ju det finaste som finns!
Elin: Jag låtsas som om du inte skrev det där! ösch! :P
Eeeeh, vad är emo's?? Är väl för gammal för att förstå sånt där antar jag... Men jag förstår din poäng och jag håller helt med. Varför ska det va så förbannat tufft att må dåligt och va deprimerad? Vill man inte bara vara lycklig eller?
Elin: Emos är sådana där du kan se lite här och var på stan.. svart eller färgat hår, snedlugg, hårt sminkade. Randiga strumbbyxor.. ja osv osv ;)
Ok, jag fattar. Men varför kallas de emo's? *fortfarande förvirrad*...
Det kommer utav ordet Emotionell ;)