På lunchen vräkte jag i mig en kycklingsallad och sedan hoppade jag upp på Josefins Monark och trampade iväg i ilfart. Endast några pensionärer som envisades med att ta upp hela cykelvägen sinkade mig en aning. Välhos polisen hade jag turen nog att endast ha två före mig i kö vilket gjrode att passproceduren också gick smidigt. Sedan trampade jag till VK igen och var här precis då min lunch tog slut. Timing är mitt andranamn.

Jag såg då inte frän ut på mitt passfoto men vem bryr sig? Om en vecka ska jag hämta det, så då måste jag låna en cykel igen... hähä. Visst hade det varit smidigt om jag hade haft en egen cykel? Måste fasen införskaffa en. En som är lätt att trampa och av tantmodell så man slipper sitta framåtlutad.

Jag har varit här en halvtimma nu. Min telefon har inte ringt en enda gång. Vad är det med folk?

Hej!